…
I dagens SVD går det att läsa b.la följande: Uppgången för digital musik över – 10:- för en låt är för dyrt när alternativet är ”gratis” fildelning..
”… nätbutiken Musicbrigade fått lära sig av den krassa verkligheten. Efter att ha sålt musik digitalt i åtta år och som mest haft 27 anställda tvingades de ansöka om konkurs i december förra året.”
Jag längre tiden går mår jag allt mindre dåligt över att mitt skivbolag gick åt helvete för några år sedan. Jag har slutat skämmas över att jag inte kunde hejda eller stå emot den oundvikliga utvecklingen: att all musik en dag skulle vara gratis, fri för vem som helst som har en internetuppkoppling, att med några enkla musklick tanka ner ”icke-materia” från nätet.
Jag har t.o.m. slutat skämmas över att jag numera faktiskt har sällat mig till gratisätarna, för vad hjälper det att betala och göra rätt för sig när ingen annan gör det? Det får i så fall bara mig att framstå som en enfaldig idiot.
10:- för en mp3 fil, en sämre kopia av ett orginal, någonting som förlorar sin kvalitet och unikitet i samma stund som du laddat hem det – ska man verkligen behöva betala hela 10:- varje gång man vill köpa en liten stunds njutning/upplevelse, bara för att upprätthålla en hel industris fortlevnad?

”Stöld förutsätter att någon har blivit av med det gällande objektet. Efter stöld är användande av objektet är inte längre tillgängligt för den bestulne. Vid kopiering blir ingen av med något. Objektet finns kvar i exakt samma tillstånd som tidigare. Vid kopiering har istället ett nytt ting producerats.” Texten är hämtad från Ulf Pettersons eminenta blogg
Jag har nästan börjat tro på mantrat att fildelning av musikfiler inte alls är ett upphovsrättsligt intrång av något slag. Är det ens moraliskt fel? Jag menar, man handhar ju endast en kopia av någonting som inte ens existerar! Digitala ettor och nollor – hur sjutton stjäl man det? Ägaren, eller ”upphovsrättsinnehavaren” till det som inte ens finns (det immateriella) blir ju inte av med någonting, h*n kan ju fortfarande använda sig av det.
Vi ponerar att det inte är stöld att kopiera något, i egentlig mening. Man tar ju ingenting fysiskt som existerar! Kan man däremot betrakta det som immateriell stöld att kopiera ettor och nollor som någon annan har slitit med att sätta i rätt ordningsföljd? Har alla en moralisk skyldighet att betala upphovsinnehavaren precis som man betalar till den som sköter karusellen på ett tivoli?
Kan man med det resonemanget likställa materiell stöld med immateriell stöld?
För om nu inte ettor och nollor existerar, hur kan man då säga att det är ettor och nollor, eller är det bara ett namn, helt gripet ur luften för någonting som inte ens finns? Luft eller syre äger ingen heller, men har inte alla och envar en skyldighet att se till att det kan reproduceras så att alla kan ta del av den även i framtiden – även om det nu ”inte finns”, så att säga. För hur skulle det se ut om vi inte försökte stoppa den globala uppvärmningen utan bara fortsatte med att ösa ut en massa föroreningar i atmosfären? Till slut skulle det inte produceras nytt syre och alla skulle gå en kvalfylld död till mötes.
Ett exempel:
En snubbe får en fantastisk idé om hur man kan ta sig till planeten mars nästan gratis. Idéen ”stjäls” dock av ett företag, som därmed kan kapitalisera på sin upptäckt – de har ju inte stulit något utan bara kopierat det från någonstans. För en simpel liten idé existerar ju inte i egentlig mening.
För man kan väl inte ÄGA en idé, eller?
Ciao
//S – Man
Läs även andra bloggares åsikter om Upphovsrätt, Musikindustrin, Piratkopiering, Skivbolag, Äganderätt