Det som inte dödar, härdar…

Det händer mycket omkring mig numera, både negativa och positiva saker. Märker ändå att jag har lättare att hantera det negativa nu. Har mer ork än på mycket länge. Det är precis som om jag fyllt på uttömda depåer av någonting som tidigare saknats.

Saker och ting börjar äntligen trilla på plats igen efter några förbannat grymma och tyvärr – förlorade år.
När andra sitter och är klara med sina liv – har familj, Villa och Volvo, så får jag börja om med mitt i mångt och mycket.
Livet tar sina egna stigar ibland…

Det har varit år av upplevelser och motgångar jag inte ens önskar min värste fiende och som jag själv aldrig någonsin vill återuppleva igen, men som ändå både har format och härdat mig på ett bra sätt, tror jag.
Aldrig att jag kunde ana att det skulle göra så ont att växa upp och bli ”vuxen”!

Om du hade varit min bästa vän hade jag berättat allt för dig.
Istället fyller jag som vanligt min blogg med en massa meningslöst dravvel i ett försök att medela min omvärld att; Jorå, jag lever! Det tog bara lite tid att ta sig tillbaka från helvetet..

Men en dag ska jag berätta.
Allt.

Promise.

Ciao

//S – Man

Annonser

8 responses to “Det som inte dödar, härdar…

  1. Det finns en massa uppdiktade livssagor om hur vi ska leva våra liv, starkt kopplat till vilken ålder man ska ha i de olika stegen.

    Mitt liv har också gått i otakt med de här ”livssagorna”. Jag ligger efter på flera punkter. Å ANDRA sidan lägger jag ständigt märke till att de som i starten följde ”livssagans instruktioner”, ofta har en benägenhet att flippa ur totalt när de plötsligt står inför ett oväntat faktum och då har jag på något skumt sätt ”gått om dem”.

    Det som ser framgångsrikt ut med jobb, karriär, familj, hus, bil, resor och lagoma doser motion blir plötsligt pannkaka med knakande familjerelationer, besvikelser på jobbet och ekonomiska dråpslag. Det är då de här människorna kvicknar till och säger sånt som ”nu har jag förstått vad som är verkligt viktigt i mitt liv” eller ”jag har totalt ändrat mitt liv under de sista tre åren”.

    Det är förstås jättebra med folk som kommer till insikt, men jag inser att jag tvingats att tänka igenom fler av aspekter av livet i ett mycket tidigare skede, vilket har styrt mig att välja vägar som haft lite andra mål än vad de här ”livssagorna” dikterar.

  2. Jag ska inte låtsas som att jag har en aning om vad du pratar om, men jag kan ändå relatera till känslan du förmedlar. Det kan vara tungt att se tillbaka på vad du kallar för förlorade år, och även jag har spenderat för mycket tid på att titta i backspegeln. Jag har grämt mig, varit bitter och ångrat mycket. I dag börjar jag förstå att om jag inte slutar titta bakåt, så förlorar jag allt jag har nu. Det vill jag inte. Men det är lättare sagt än gjort när man är en grubblare som, precis som du säger, fyller bloggen för att låta andra veta att man lever.

    För övrigt så håller jag också med föregående skrivare, och kan väl inte mer än säga att dessa livssagor om de olika stegen är bullshit! All heder åt de som lyckas följa stegen, men allt som oftast så upptäcker man skiten som ligger och bubblar under ytan i deras ”perfekta” liv. Ett perfekt liv enligt mig, är när man gör det man vill, när man vill det. Följer man sitt hjärta så kan det väl inte bli fel? Eller?

    Shit vad klyschigt… 🙂

  3. jag känner igen mig så väl i det du skriver om livets stigar och hur annorlunda de kan kännas i jämförelse med många andras. men precis som du säger så dödar inte allt, man härdas och formas efter alla erfarenheter även om man aldrig skulle vilja uppleva dem igen.. man får uppskatta livet efter vad det är för ens egen del och ha en tro om att det är det bästa ändå! ha en fortsatt underbar söndag, kram..

  4. åh, jag känner igen de där tankarna… nu kommer våren o då känns saker o ting ljusare tycker jag!

  5. Försökte komentera ”påskbloggen”.. Men det gick inte.. ERROR stod det bara.. 😦
    Jaja..
    Jag kan ju meddela att jag nu svarat på taggen du skickade mej för eeevigheter sen!! 🙂

  6. Förstår dig precis… Har blivit överkörd av ett par lastbilar, fallit från 20:e våningen ett par gånger och landat jävligt illa. Det som vissa kallar liv går i vågor, för dom flesta..

    Men gräver man en grop så är det klart som fan att man till slut faller ner också, problemet är när man gräver väldigt effektivt och gropen blir djup. Att ta sig i kragen och försöka klättra upp är många gånger onödigt, då man ändå sparkas ner man är vid kanten. Men man lär sig acceptera att Alto Bastardo där uppe bara driver med en, Han sitter där uppe med en vodoo-docka som doppas i bensin och tänds på lite då och då.

    Positiv livssyn? Knappast, men har man ingen anledning så.. Skulle förmodligen kunna skriva en bok, men måste vara lite självdestruktiv och cynisk idag också.

  7. Ibland är det enda rätta att bryta ihop och gå vidare!

  8. Jo.. ”Ibland är det enda rätta att bryta ihop och gå vidare!”
    Det gör jag ofta, eller… alltid.
    Men hur ofta ska man palla med det då?
    Hårt arbete ska väl ändå löna sig?
    Man kan väl inte bli straffad i all oändlighet..

    Kämpar vidare

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s