Tänk positivtsomfan…

Blir nästan lite förbannad på mig själv som inte kan tagga ned och överger till slut att försöka få en blund i ögonen. Väljer att stiga upp klockan 6:30 en fredagmorgon framför att ligga och vrida och vända mig i en stekhet säng.

Efter ännu en sömnlös natt, där hjärnan återigen arbetat för högvarv med att hitta smarta lösningar på destruktiva tankar och idéer, bestämmer jag mig för att det får räcka; en vecka av nonsentänk slutar här och nu!
Inga små problem blir någonsin mindre bara för att man ligger och ältar dem nätterna igenom.
Det slutar bara med att man med vilt uppspärrade ögon och ett stelt flin i fejjan, står hoppandes på ett ben och frenetiskt klappar händerna samtidigt som man glatt utropar: Positivtsomfan! Tänk positivtsomfan! Bara positiva tankar! Tänk positivtsomfan!
*Klappa hoppa – klappa hoppa – klappa hoppa*

Nä, upp å hoppasomafan!
Tre straffrundor i spåret- senare, sitter jag och proppar i mig frulledrulle, samtidigt som jag uppdaterar mig om omvärlden.
Behöver få något annat att tänka på, skingra mina tankar och fylla på systemet med lite positiv in-put igen.
Jag har alldeles för många viktiga saker och livsavgörande beslut att ta tag i den närmaste tiden för att tillåta mig själv att gegga ihop nu.
Varför kan inte min lilla lilla ärthjärna bara hajja det?!

Kanske drar ner till Willy’s och spanar in snyggigaste snyggingen… handlar lite käk tills ikväll, för då är jag väl förhoppningsvis hungrig igen..

Börjar dock känna mig smått svimfärdig av all frulle jag har smällt i mig.
Den kemiska reaktionen av Gårdagskvällens brutala Sushi-race v/s morgonens kaffe-kraze börjar anta elefantala proportioner i min mages slutstation..
Schitzen geschpritzen – galaxer i mina braxer!

Ciao

//S – Man

Annonser

3 responses to “Tänk positivtsomfan…

  1. Nu tänker jag en massa på dig (det är ju också positiva tankar) så nu känner du dig säkert bättre strax!! Kram!! 🙂

  2. Vill du prata om det… kan lyssna rätt bra om det behövs, ge råd om du vill och klappa på axeln vid lämpliga tillfällen för att trösta. Ja… det är väl ungefär vad jag kan göra… det löser inget men det kanske känns bättre. Kram på dig!

  3. Som vanligt väljer jag att bita ihop och kämpa vidare, men tack ändå! 🙂

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s