Godnatt…

Jag kände mig så trött, att om jag inte tog en power nap innan jag gick och lade mig, skulle jag inte orkat somna in för natten.

Det var länge sedan den känslan infann sig. Å andra sidan så var det länge sedan min hjärna var så dränerad på kraft som nu. Snart måste jag lämna ekorrhjulet och tanka på med nytt, om jag inte ska duka under av min egen destruktivitet.

Vet inte hur länge jag orkar vara stark..

Ciao

//S – Man
Som folk är mest, fast lite lite bättre

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 responses to “Godnatt…

  1. Natti natt then…

  2. Apropå prestation och efterföljande trötthet har jag i följande tillbakablickar ett och annat på näthinnan utan att ha funderat så mycket på det när det som bäst pågick år ut och – år in.
    Ungdomarna och även de äldre på mitt 40-tal i den by jag levde i hade inget val – bara jobba, cykla 8 km till fabriken jobba 8 timmar vid slip eller svarv stående, cykla hem, äta lite mat ur matdosan och kaffe ur termosen- i ur och skur på den gammaldags cykeln som inte ens hade växlar, Redan i 13-årsåldern var det dags för pojkar att jobba skift på fabriken – flickorna blev hembiträden eller affärsdito. Lönen 1 krona i timmen i bästa fall. Ingen sjukkassa om man inte betalade den privat. Aldrig såg man så många friska människor som då, inte ens cancern drabbade någon vad jag vet. Efter hemkomsten på cykel åkte många till järnvägsstastionen för att se när springsjasarna kom med tåget från stan,, dom hade ca 30 kr i veckan och det var mycket då.
    Många hade redan fru o barn att försörja för man ”blev med barn# i unga år och sen var det fullt upp att hålla allt flytande. Jag ser i mitt inre än idag dessa kämpar med stora kepsar på huvudena och tidigt åldrade. Dom hade ju knappt fått vara barn och efter 6 år i folkskola fick dom försörja sig för föräldrarna hade det fattigt.
    Var det generna som klarade dessa människor från övertröttheten eller… Brist på stimulans hade ju i varje fall hjärnan, bio var det enda som fanns och då var det paus under halva föreställningen så filmapparaten inte skulle börja brinna – ja vilket liv. Man hörde aldrig någon klaga – vem skulle dom klaga för – alla hade det likadant och svalt man inte var det ju ingenting att bråka om. Var det nån som inte orkade blev han betraktad som sinnesslö och en sån person hade inget att göra bland allmänheten utan satt som en vit ängel hemma.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s