My way or the highway…

Tre till fyra spelningar i veckan plus ett dagjobb på det… jorås’att…

Det känns som om jag snart måste göra ett vägval – igen. Just nu arbetar jag alldeles för mycket – igen. Helst vill jag ju köra mitt race, ha något eget, men jag har så förbaskat svårt att flura ut VAD jag ska syssla med bara.
Om/när det blir en ny rörelse så kör jag den solo, så mycket vet jag i alla fall..

Varför kan man inte gå och kära ner sig fullständigt i någon, sådär som man gjorde förr. Det mesta brukar ju faktiskt lösa sig då; man blir imun och okrossbar mot hela världen, som den värsta supermänniskan, och inget, absolut inget har kraft nog att sänka en.

Har funderat lite kring hur hon i så fall bör vara:
Social – eget nätverk.
Påläst (koll på läget) och gärna lite framåt.
Ha framtidsplaner och visioner, gärna liknande de jag har.
Ha.Lite.Jääla.Humor!

Högst rimliga krav, tycker jag. Very doable.
Det känns inte som om det är Mount Everest jag ska bestiga precis. Mer som att knalla uppför yttepyttelutningen på vägen till Hemköp… vilket påminner mig om att jag måste tjacka ny Bravo-juice till imorgon.

Jag tvärtömde nämligen mitt juiceförråd imorse.

Ciao

//S – Man

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

3 responses to “My way or the highway…

  1. Hm, låter som min önskelista när jag fyllde år. Jag fick inget av manligt släkte i present. Tydligen hade jag för stora krav…. *moahahaha*

  2. Frågan är om brudarna kan locka oss ut ur fördärvet? Eller om det blir tvärtom…?

  3. och fega pojkar får inte bestiga utmanande…öhh…berg. 😉

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s