Beskedet…

Den 12 Juli 2006 (på min födelsedag) fick Snubbemorsan beskedet att hon hade lungcancer, en stor del av hennes högra lunga opererades bort.
Den första cellgiftsbehandlingen höll på i drygt ett halvår, men vid en efterkontroll i oktober 2007 upptäcktes en ny, liten fläck på lungan. Hon fick alltså ”vara frisk” i nästan ett helt år innan det var dags för henne att gå igenom en ny oerhört jobbig behandling igen.

Igår fick vi äntligen beskedet att de senaste sju månadernas behandling gjort verkan. Att fläcken på ena lungan nu äntligen försvunnit.
Att det inte finns något någon cancer kvar.
Ja, nu var ju tanken att jag skulle vara med Snubbemorsan på Sahlgrenska igår när beskedet kom, men jag låg hemma – och var sjuk. Fick ju inte fram ett piip.

Snacka om paradox!

Sedan mitten av oktober 2007 har vi kämpat den här omgången, Snubbemorsan och jag. Varje dag har varit en enda stor jävla kamp, för inte nog med att ”vintern” var mörk som i helvetet i år – man har fått dras med allvarliga allvarligheter och motvilligt tvingats pausa sin egna personliga agenda.

Snubbemorsan har verkligen varit dålig det senaste halvåret. Riktigt jävla kass, för att tala klarspråk. Jag tror aldrig jag har sett en människa vara så fruktansvärt sjuk, i hela mitt liv.
Det troliga är att hon fick en annan sorts cytostatika den här omgången, en cocktail som verkligen gjorde verkan men som fick hennes kropp att vrida sig i plågor och nästan lösas upp av avsky för det starka giftet i cellgiftsbehandlingarna.

Eftersom det här inte är någon gnällblogg, har jag inte velat skriva om det här tidigare. Nu hoppas vi istället att allt det jobbiga ligger bakom oss, för vi har ju egentligen inte tid med sånt här dravel.
Det finns så mycket bättre och viktigare saker som vi kan företa oss med.

Äta glass t.e.x.

Ciao

//S – Man

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

8 responses to “Beskedet…

  1. Cancer är ett helvete. Hoppas ni lagt det bakom er för gott nu.

    Och helt rätt; Är mycket glass!

  2. Vad glad jag blir! Snubbemorsor ska man vara rädd om. Det finns inte många.
    Ibe

  3. Snubbemorsan har allt en goer snubbeson..jag har också varit där med min mamma..tuftt tufft tufft.! Håller tummarna att cancern håller sig häck väck nu!!!!!!!

  4. Jag är så glad för dig och Snubbemorsan!!!! Själv förlorade jag ju min mamma i levercancer hösten 2000. Det lidandet vi gick genom vill man inte ens att ens värsta ovän ska behöva vara med om.

    Måste vara all glass som håller henne frisk, så se till att hon fortsätter med det!
    Kram

  5. Tummen upp! Tänkte hålla tummarna, men just nu är det tummen uppsomfan!

    Håller tummar snart igen såklart!

  6. Ajfan. Hata den där elaka sjukdommen på C. Håller tummar och tassar. *medkänslakram*

  7. En massa goodvibes skickar jag till både dig och tuffa Snubbemorsan!

    Och Hey, Var rädda om varandra därute!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s