Dåtid, dumhet & nutid…

Dåtid:
Idag började min dag mycket bättre än igår (orkar inte gå in på allt som drabbade mig igår p.ga den otroligt dåliga starten jag fick med kaffepannan). I och för sig så har min dag varit ända sedan klockan 05:10 imorse eftersom jag inte kunde somna om efter morgonpinken. Efter bara tre timmars sömn är det alltså bäddat för förvecklingar senare på dagen.
Tänker helt klart INTE gå in i några affärer idag överhuvudtaget, då vet jag att det går åt helvete direkt.

Fick en UC med posten igår där det stod att jag hade fått fyra (4) betalningsanmärkningar p.ga att jag inte hade betalat in ett gäng p-böter. Eftersom jag har kvar alla kvitton på allt jag betalar, tog det inte lång stund innan jag hittade alla underlagen och kunde sätta igång och jaga rättelse.

Nu vet jag hur svårt det är att få bort en prick ur kronofogdens register – även om den skulle vara felaktig. Men jag var snesomfan och kände mig orättvist behandlad. Jag kände helt enkelt för att slå ur underläge idag. Det skulle bli Snubbens revanch mot alla dumheter, helt enkelt.
Jag förberedde mig på en låååhåhåhång och utdragen kamp med någon inte-alls-långt-kvar-tills-pensionen kärring som egentligen inte alls var villig att hjälpa någon.

Jag tänkte att jag för skoj skull skulle ta tid på hur lång min kamp skulle ta, så jag satte igång ett tidtagarur så fort fogden svarade.

*Klick*

…………………………………………………………………………………………………………..>

*Klick*

Exakt! 1½ minut senare var samtalet över och jag hade fått mina betalningsanmärkningar undanröjda.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Kände mig helt tom. Snacka om antiklimax! Vart skulle jag nu göra av all vrede och frustration över att aldrig få rätt – någonsin, någonstans, for ever ever?

Dumhet:
Det var ungefär här jag bestämde mig för att gå ner till Slevven och tjacka glass.
För vad då? Det var jag väl värd efter allt slit, tänkte jag.

Vid Slevvens entré lägger de nya golvplattor. Jag börjar med att ha sönder en genom att trampa på den. *Krasch – hejdå med dig*
Sen går jag rakt in i ett chipsställ (som jag vet aldrig har stått där tidigare – aldrig) då jag går och kollar efter vem som jobbar.

Dumt att vi ställde det stället just där och idag, ursäktade hon sig.

Mmmmycket, svarar jag, högröd i ansiktet.

När jag skulle betala glassen lyckas jag välta ut ett helt tuggummiställ över disken. Nu funderar jag starkt på att begära poliseskort hem (tvärs över gatan).
Ingen säger något, utan vi hjälps åt att plocka ihop tuggumminen i sina respektive askar igen. Snyggt och prydligt, precis som det var – innan jag kom.

Jag betalade och sprang hem.

Nutid:
Nu sitter jag här och funderar på att starta om dagen, somna om igen.
Världen kan omöjligtvis vara lika jävlig när jag vaknar igen.
Inte om det finns någon rättvisa.

Ciao

//S – Man

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

10 responses to “Dåtid, dumhet & nutid…

  1. Ha,ha,ha….din stackare. Fast det där med slevven är bara en naturlag vettu. Kan man klanta till någonting så gör man det naturligtvis i närvaro av den man mest av allt vill impa på…;)

    Hade kassan bemannats av Bertil 47, hade du smidigt och världsvant glidit in utan några som helst missöden. Jag lovar…

  2. 3 timmar är ganska länge om man jämför med min jag-kan-inte-siva-så-jag-ligger-och-vrider-mig-fra-och-tillbaka-istället-så-att-jag-inte-blir-ett-endaste-dugg-tröttare-natt.
    Attans, vad den var lång. Och vad fånglarna började tjattra långt innan mina ögon slöts strax innan min väckarklockan började jävlas med mig. Fan!

  3. och bla, jag ber om ursäkt om bokstavsbyte, men det finns en förklaring, jö.

  4. Rättvisa? Nejnej, det har med the dumb/clever balance att göra.
    Händer det något smart någonstans i världen så händer det per automatik något korkat någon annanstans. Och vice versa.

    Vettladu!

  5. Det är inte lätt att vara en snubbish i denna värld.
    Ta hand om dig nu och krocka inte in i saker och ting.
    /Samira

  6. Men vad trevligt! Jag blir alltid så glad när jag hör att andra kan vara lika jäkla klantiga som jag!

    Förresten blev jag också chockad en gång vad det gäller kronofogden… fast mitt gick inte så långt. Bara halvvägs. Man tror att saker är uppsagda, man blir garanterad att påminnelsen ska man inte bry sej om… sen bara hoppsan hejsan… ett trevligt (INTE) i brevlådan. Men det gick ju lätt att snacka sej ur som tur var.

  7. Jag menade förstås ett trevligt (INTE) brev i brevlådan. Glömde nåt ord där tror jag bestämt…

  8. Snacka om besvikelse när du verkligen hade eldat upp dig! Du kan få ringa till kommunen åt mig om du vill. Kanske går det galant då om det är du som ringer, för du verkar ha tur du…

  9. Solen skiner – happy face. 😉

    Du fixade ju denna dag med bravur!
    Kan bara säga: Grattis!

  10. Ninde–> Precis: Var är Bertil, 47 när man behöver honom?

    Linda–> I hear you! Det värsta är när man är för trött för att vara uppe och pilla, men för pigg för att sova.

    Myra–> Avd: Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker 😀

    Samira–> Nej, det är det sannerligen inte 🙂

    Tina–> När det gäller Fogden FÅR man inte ha en dålig dag. Då går det åt pepparn 😦

    Katta–> Du får höra av dig om allt skiter sig för dig, eller om du behöver hjälp.

    Rebekah–> Jo, det var egentligen bara småsaker som gick sönder. Ingenting egentligen, i det stora hela 😀

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s