Alfred…

Han låg där på cementgolvet i soprummet, nedstoppad i en papp-påse och muttrade – Ameh, de va la änna själva faaaa-an att man skulle avsluta sina dagar på ett cementgolv i ett sketet soprum, på det här sättet!
Snesomfan var han. Spottade och fräste så att det riktigt yrde blad om’an.


En skitasne grönsak.

Jag bestämde mig redan där och då för att han skulle få heta Alfred – efter Karl-Alfred, han som käkar spenat och blir sådär kaxigt stark, du vet.
Alfred är liten och skraltig och kan inte vara särskilt gammal. Det är glest bland bladen och de ska nog egentligen vara något grönare.
Men vaddå, saknas bara; efter att ha legat och skräpat på ett soprumsgolv i några dagar, är det inte så lätt att vara på topp.

Jag satte om’an, gav han ny jord och ett nytt bo att växa i. Hade dåligt med krukor hemma, så det fick bli något tillfälligt.


Fortfarande lite sne och något misstänksam…

Nu står han där och chillar lite på min balkong. Jag håller ett öga på han så att han inte blåser omkull i den något lynniga vinden.

Det här är Alfreds första dag, på resten av hans liv. Det som egentligen skulle ha slutat i en papp-påse på ett cementgolv i ett soprum.

Ciao

//S – Man

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

7 responses to “Alfred…

  1. Hade du inte redan varit min idol så hade du definitivt blivit det nu!!!!

  2. Jag är ingen botanist, men den där ser ut att vara släkting till min fikus.
    well done!

  3. Detta var riktigt gulligt, du fick mig att se dig i ett helt nytt ljus.

  4. Håller med Rebekah där. Nästan så att du verkar sympatisk…;)

  5. Jag smältersombaraden;-)

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s